tisdag, augusti 16
Glada överraskningar
Idag fick jag en arbetskamrat.
Fasen vad najs.
I morse när jag ringde min chef på hennes semester för att oja mej över att jag goofade igår genom att missa att avbeställa en flytt av grejer, så berättade hon att hon pratat med vår über-chef, och att han skulle ta med sej min nya kollega, Marcus, ut på bygget om några timmar.
Se där, sa jag. Kell surpriiis. Men roligt!
Så nu är vi två som ska göra mitt jobb! Och jag slipper vara ensam mer! Och om 8 dagar kommer min snälla chef tillbaka, och då är vi tre!
Fasen vad najs.
I morse när jag ringde min chef på hennes semester för att oja mej över att jag goofade igår genom att missa att avbeställa en flytt av grejer, så berättade hon att hon pratat med vår über-chef, och att han skulle ta med sej min nya kollega, Marcus, ut på bygget om några timmar.
Se där, sa jag. Kell surpriiis. Men roligt!
Så nu är vi två som ska göra mitt jobb! Och jag slipper vara ensam mer! Och om 8 dagar kommer min snälla chef tillbaka, och då är vi tre!
måndag, augusti 15
Vardagens kranka (och sköna) blekhet
Nu är jag tillbaka från min sejour i medeltiden. Tänk så bra medeltidsveckan ändå är.
Heja den.
Det är lite så att man önskar att den aldrig skulle ta slut, men då bleve det ju inte samma sak. Man kan ju inte ha roligt jämt...
Dessutom tror jag att man skulle tröttna på färsköl, kullersten och pinglor. Men inte på trull.
Nåväl, slut tog veckan i ett ångestrus, denna ynkliga veckas semester som jag försökte klämma ut det göttaste ur, innan jag skulle tillbaka (med viss bävan) för att sitta och göra min chefs jobb medan hon är på semester.
Stort och oöverskådligt och oändligt ångestladdat syntes mig det odefinierbara arbete jag ska utföra dessa kommande tre veckor (eller egentligen bara två när jag är själv). Jag kände mej så liten och otillräcklig, och sen när veckorna är slut väntar bara mer ovisshet och arbetslöshet.
Såhär 3/4-väg igenom första dagen kan jag ändå säga att allt ju verkar större och läskigare när man hispar kring det än det är i verkligheten.
Jag har redan förhandlat upp min lön med 35 kr/timmen (20 kr från det nya föreslagna) och vågat fråga om mitt företag kan tänkas behöva en sån som jag på riktigt. Det ska dom ta upp på sitt Viktiga Möte (tm) imorgon bitti.
Jag har skickat viktiga mail, ringt viktiga samtal och Tagit Tag i Saker. Tänk vad lätt det är att ta tag i saker egentligen.
Ja, herregud vad bra jag är, helt enkelt.
Du med.
Vägra vara ett offer!
Kram på er
Heja den.
Det är lite så att man önskar att den aldrig skulle ta slut, men då bleve det ju inte samma sak. Man kan ju inte ha roligt jämt...
Dessutom tror jag att man skulle tröttna på färsköl, kullersten och pinglor. Men inte på trull.
Nåväl, slut tog veckan i ett ångestrus, denna ynkliga veckas semester som jag försökte klämma ut det göttaste ur, innan jag skulle tillbaka (med viss bävan) för att sitta och göra min chefs jobb medan hon är på semester.
Stort och oöverskådligt och oändligt ångestladdat syntes mig det odefinierbara arbete jag ska utföra dessa kommande tre veckor (eller egentligen bara två när jag är själv). Jag kände mej så liten och otillräcklig, och sen när veckorna är slut väntar bara mer ovisshet och arbetslöshet.
Såhär 3/4-väg igenom första dagen kan jag ändå säga att allt ju verkar större och läskigare när man hispar kring det än det är i verkligheten.
Jag har redan förhandlat upp min lön med 35 kr/timmen (20 kr från det nya föreslagna) och vågat fråga om mitt företag kan tänkas behöva en sån som jag på riktigt. Det ska dom ta upp på sitt Viktiga Möte (tm) imorgon bitti.
Jag har skickat viktiga mail, ringt viktiga samtal och Tagit Tag i Saker. Tänk vad lätt det är att ta tag i saker egentligen.
Ja, herregud vad bra jag är, helt enkelt.
Du med.
Vägra vara ett offer!
Kram på er
