torsdag, december 30
Ta reda på vilken litterär klassiker du är...
...kan du göra här.
Mitt resultat:
Oscar Wilde: The Portrait of Dorian Gray. You are a
horror novel from the world of dandies, rich
pretty boys, art and aesthetics, and
intellectual debates between ethical people and
decadent pleasure-seekers. You value beauty and
pleasure but realize their dangers, as well.
Which literature classic are you?
brought to you by Quizilla
Länken hittade jag på min vän Arons blog.
-----------------------------------------------------------------------
För övrigt kan nämnas att julen gått bra, jag blev inte uppäten av Sötots familj (även om ätandet var en stor del av julaftonsaktiviteterna *raaap*), jag fick en massa bra presenter som jag ville ha, det verkade som om folk blev glada för presenterna dom fick av mej, jag fick träffa mina söta föräldrar, Sötot fick hälsa på dom i Västerås för första gången, och jag kom hem igen helskinnad.
Lyckligt lottad, helt enkelt.
Orkar knappt tänka på dom miljontals människor som i detta nu inte är särskilt lyckligt lottade... Gud bevare oss väl, säger jag bara.
God fortsättning på er!
Mitt resultat:
Oscar Wilde: The Portrait of Dorian Gray. You are a
horror novel from the world of dandies, rich
pretty boys, art and aesthetics, and
intellectual debates between ethical people and
decadent pleasure-seekers. You value beauty and
pleasure but realize their dangers, as well.
Which literature classic are you?
brought to you by Quizilla
Länken hittade jag på min vän Arons blog.
-----------------------------------------------------------------------
För övrigt kan nämnas att julen gått bra, jag blev inte uppäten av Sötots familj (även om ätandet var en stor del av julaftonsaktiviteterna *raaap*), jag fick en massa bra presenter som jag ville ha, det verkade som om folk blev glada för presenterna dom fick av mej, jag fick träffa mina söta föräldrar, Sötot fick hälsa på dom i Västerås för första gången, och jag kom hem igen helskinnad.
Lyckligt lottad, helt enkelt.
Orkar knappt tänka på dom miljontals människor som i detta nu inte är särskilt lyckligt lottade... Gud bevare oss väl, säger jag bara.
God fortsättning på er!
onsdag, december 22
Jag är en lastpall. Tydligen.
Kände mej inspirerad av en kompis som blivit ett paket, och gjorde postens personlighetstest.
Resultatet:
"DU ÄR EN LASTPALL
Du är logisk, trygg och säker - precis som en lastpall på posten.
Lastpallen är en tungviktare som satsar på säkerhet. Du står stadigt med båda fötterna på jorden och föredrar logiska resonemang framför känslomässiga utspel. Starka argument är det enda som biter på dig. Lastpallen uppskattar personer som står för sitt ord, och ger själv alltid raka svar. Folk brukar vända sig till dig för att fråga om råd.
Du är en trogen vän som ställer upp oavsett om någon behöver flytthjälp eller bara vill ha sällskap. Lastpallpersonen återfinner man ofta i styrkesporter, men du har också ett starkt psyke. Envisheten har hjälpt dig uppfylla dina mål. Lastpallen hittar man framför en fotbollsmatch, i en diskussion eller upptagen av att hjälpa någon."
Styrkesporter? Fotboll!?
Njae... men i övrigt låter det ju bra. Lite som horoskop: dom skriver en massa snälla saker om alla, och alla blir väldigt villiga att inordna sej under sina respektive kategorier...
"Ja, precis sån är jag, en trogen vän!" etc...
Imorrn bär det av till Karlskoga för julafton med sötots familj!
Läskiiiigt... :o)
Jul på er!
Resultatet:
"DU ÄR EN LASTPALL
Du är logisk, trygg och säker - precis som en lastpall på posten.
Lastpallen är en tungviktare som satsar på säkerhet. Du står stadigt med båda fötterna på jorden och föredrar logiska resonemang framför känslomässiga utspel. Starka argument är det enda som biter på dig. Lastpallen uppskattar personer som står för sitt ord, och ger själv alltid raka svar. Folk brukar vända sig till dig för att fråga om råd.
Du är en trogen vän som ställer upp oavsett om någon behöver flytthjälp eller bara vill ha sällskap. Lastpallpersonen återfinner man ofta i styrkesporter, men du har också ett starkt psyke. Envisheten har hjälpt dig uppfylla dina mål. Lastpallen hittar man framför en fotbollsmatch, i en diskussion eller upptagen av att hjälpa någon."
Styrkesporter? Fotboll!?
Njae... men i övrigt låter det ju bra. Lite som horoskop: dom skriver en massa snälla saker om alla, och alla blir väldigt villiga att inordna sej under sina respektive kategorier...
"Ja, precis sån är jag, en trogen vän!" etc...
Imorrn bär det av till Karlskoga för julafton med sötots familj!
Läskiiiigt... :o)
Jul på er!
tisdag, december 21
Food for thought...
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=357704&previousRenderType=6
Ja, det är väl ungefär vad jag har tyckt rätt länge... skönt att snart vara där ifrån.
I övrigt: jullov, ska fixa ett par klappar till, slå in och dona, sy och fnula.
På torsdag: tåg till Karlskoga, julafton med sötots familj, resa till Mammsen och Pappsen på juldagen, vad övrigt är är ännu oklart. Till exempel exakt var och med vilka jag ska fira nyår. Men det löser sej.
Jul jul!
Ja, det är väl ungefär vad jag har tyckt rätt länge... skönt att snart vara där ifrån.
I övrigt: jullov, ska fixa ett par klappar till, slå in och dona, sy och fnula.
På torsdag: tåg till Karlskoga, julafton med sötots familj, resa till Mammsen och Pappsen på juldagen, vad övrigt är är ännu oklart. Till exempel exakt var och med vilka jag ska fira nyår. Men det löser sej.
Jul jul!
söndag, december 12
Nobel Night Cap
Okej.
Var börja?
Detta kalas, som jag utnämnt till mitt livs hittills bästa?
Jag tror jag börjar kronologiskt.
När vi anlände till Nymble blev vi inslussade på Gasqueparksdammen ("innergården"), som kvällen till ära var fylld av ditfraktad snö! Jag vet inte om det var konstsnö, sparad snö eller isbaneskrap, men fint var det i alla fall! Mitt i snön stod årets skådisgäng (och Jakob) från Kårspexet och gycklade, fint iförda luciatågskläder.
Efter att nästan ha gått vilse i Gasqueparksdammen pga underliga och otillräckliga skyltar hittade vi till slut in via Gasqueingången. Där kunde man hänga av sej kläderna, men proffsig som jag är stegade jag rakt upp till Kårspexrummet (sjuuuukt lyxigt att ha en privat "loge" på världens bästa fest!) och dumpade av mej ytterkläder, underkjol och tunga väskor. Eftersom man på bussen bett oss att inte fotografera lämnade jag även kameran, så tyvärr har jag inga bilder av Nymbles magiska förvandling.
Sålunda stärkt och lättad gav jag mej ut i vimlet igen. Jag började nerifrån, där några av mina vänner ur Promenadorquestern stod och jammade. I pausen fick jag med mej en haltande Q. som lovade att visa allt dom gjort med Nymble.
I akvariet (stor halvrund glaslokal på källarplan) var det häftiga projektioner (eller heter det projic... projiser... äh. Projektioner) och tidigare hade det tydligen varit eldshow, sa nån. På väg mot inforummet hade man byggt upp mängder av plaskdammar och mycket skogigt - det luktade underbart, mustigt, jordigt! - och inne i själva inforummet satt Näcken och spelade. Fast när jag kom hade han slutat spela och börjat klä på sej.
Q. (eller om det rentav var hans välartade trillingbror O.) eskorterade mej sedan upp för trappan till Puben. Där fanns en stor drinkbar (gratis!), snittar (gratis!) och en uppbyggd förhöjd lounge med bekväma fåtöljer.
Inne i gamla matsalen var det pardans och band och ett jäääättestort rött sammetsdraperi. Här någonstans bytte jag ut O. mot M., som efter ett par styrdanser visade mej vidare i Nymble.
Inne i Hyllan var det a la carte-restaurang (gratis!), vinbar (gratis!), ostbuffé (gratis!) och mera mysiga soffor och lounge-utrymmen.
I stora matsalen hade dom byggt upp ett midsommarscenario och bjöd på silltallrik (gratis!), spettekaka (gratis!), ostkaka (gratis!) och jordgubbstårta (ja, ni fattar). Dessutom var det folkdansuppvisning och folkmusikspel.
I Gröten var det disco-de-luxe, med coola Sergels Torg-mönster på golv och väggar, och snubbar i randiga trikåtröjor bakom den lilla ölbaren (som var... kostnadsfri).
Så uppför trappan igen till översta våningen. Utanför gamla spexrummet var det casino och BlackJack och grejer, och inne i musikrummet var det cigarr-, konjaks- och chokladpralinssalong. Behöver jag nämna att det var gratis? Vid flygeln satt en ytterst kompetent jazzpianist och trollade fram standards.
Så vidare: TV-rummet var förvandlat till julbakstuga. Där bakades det (och bjöds på) pepparkakor och lussebullar, knäck och glögg. Dessutom fanns en stor gran med paket (tyvärr tomma sådana) under.
Tidningsrummet var även det till stor del förvandlat till skog, med en upplyst tegelbrunn i. Här luktade det också underbart! Som jag sa till en annan av mina kavaljerer, T., det fick en att komma ihåg vad som var så underbart med att vara scout: att få gå i skogen och dofta på jorden och höstlöven! I tempererad miljö. I aftonklänning. Och högklackade skor.
I ett hörn av tidningsrummet hade man byggt upp en liten stuginteriör, med trasmatta, gungstol, sprakande öppen spis (riktig eld!) och renklämma.
Och det tror jag var allt vad gäller ombyggnad och tillfiffning. Otroligt jobb och skickligt utfört av dom ansvariga! Bravo bravo!
Och så det magiska...
Att bara få gå omkring i detta paradis (där allt, som jag kanske redan har nämnt, var gratis) i finklänning, och upptäcka att man känner mängder av människor, och att dom alla är trevliga, och att dom allra flesta kan tänka sej att dansa lite, eller gagga bort någon minut, eller bjuda en på en drink (vilket var ganska lätt), att få äta goda ostar, att glida upp till cigarr-rummet och ta sej en chokladpralin, att få... tja, det är svårt att beskriva min eufori. Mitt enda bekymmer var att jag visste att det skulle ta slut.
Och slut tog det. Min vän A. föreslog att vi skulle gå direkt till Grand Hotel i aftonklädsel och äta frukostbuffé, men efter att ha ätit gratis hela natten var jag inte så sugen på att betala 195:- för det. Dessutom blev vi utschasade ifrån Nymble runt halv sex, och Grand öppnade inte förrän vid sju. En och en halv timme är lite för lång tid för att bara glida runt utomhus på.
Istället tog jag en promenad hem (larvigt lyxigt att bo en kvarts promenad ifrån Världens Bästa Fest), och till slut kom jag i säng, efter att ha lyckats ta av mej allt smink och alla underliga plagg som hör aftonklädsel till.
Min spontana åsikt är att jag skulle vilja gå på en Night Cap igen. Men om jag tänker efter lite så vill jag nog inte det. För det kan knappast bli bättre, och varje försök att återupprepa Nobel Night Cap 2004 är dömt att bli en besvikelse.
Fast det är klart. Man kan ju alltid försöka.
Tack.
Var börja?
Detta kalas, som jag utnämnt till mitt livs hittills bästa?
Jag tror jag börjar kronologiskt.
När vi anlände till Nymble blev vi inslussade på Gasqueparksdammen ("innergården"), som kvällen till ära var fylld av ditfraktad snö! Jag vet inte om det var konstsnö, sparad snö eller isbaneskrap, men fint var det i alla fall! Mitt i snön stod årets skådisgäng (och Jakob) från Kårspexet och gycklade, fint iförda luciatågskläder.
Efter att nästan ha gått vilse i Gasqueparksdammen pga underliga och otillräckliga skyltar hittade vi till slut in via Gasqueingången. Där kunde man hänga av sej kläderna, men proffsig som jag är stegade jag rakt upp till Kårspexrummet (sjuuuukt lyxigt att ha en privat "loge" på världens bästa fest!) och dumpade av mej ytterkläder, underkjol och tunga väskor. Eftersom man på bussen bett oss att inte fotografera lämnade jag även kameran, så tyvärr har jag inga bilder av Nymbles magiska förvandling.
Sålunda stärkt och lättad gav jag mej ut i vimlet igen. Jag började nerifrån, där några av mina vänner ur Promenadorquestern stod och jammade. I pausen fick jag med mej en haltande Q. som lovade att visa allt dom gjort med Nymble.
I akvariet (stor halvrund glaslokal på källarplan) var det häftiga projektioner (eller heter det projic... projiser... äh. Projektioner) och tidigare hade det tydligen varit eldshow, sa nån. På väg mot inforummet hade man byggt upp mängder av plaskdammar och mycket skogigt - det luktade underbart, mustigt, jordigt! - och inne i själva inforummet satt Näcken och spelade. Fast när jag kom hade han slutat spela och börjat klä på sej.
Q. (eller om det rentav var hans välartade trillingbror O.) eskorterade mej sedan upp för trappan till Puben. Där fanns en stor drinkbar (gratis!), snittar (gratis!) och en uppbyggd förhöjd lounge med bekväma fåtöljer.
Inne i gamla matsalen var det pardans och band och ett jäääättestort rött sammetsdraperi. Här någonstans bytte jag ut O. mot M., som efter ett par styrdanser visade mej vidare i Nymble.
Inne i Hyllan var det a la carte-restaurang (gratis!), vinbar (gratis!), ostbuffé (gratis!) och mera mysiga soffor och lounge-utrymmen.
I stora matsalen hade dom byggt upp ett midsommarscenario och bjöd på silltallrik (gratis!), spettekaka (gratis!), ostkaka (gratis!) och jordgubbstårta (ja, ni fattar). Dessutom var det folkdansuppvisning och folkmusikspel.
I Gröten var det disco-de-luxe, med coola Sergels Torg-mönster på golv och väggar, och snubbar i randiga trikåtröjor bakom den lilla ölbaren (som var... kostnadsfri).
Så uppför trappan igen till översta våningen. Utanför gamla spexrummet var det casino och BlackJack och grejer, och inne i musikrummet var det cigarr-, konjaks- och chokladpralinssalong. Behöver jag nämna att det var gratis? Vid flygeln satt en ytterst kompetent jazzpianist och trollade fram standards.
Så vidare: TV-rummet var förvandlat till julbakstuga. Där bakades det (och bjöds på) pepparkakor och lussebullar, knäck och glögg. Dessutom fanns en stor gran med paket (tyvärr tomma sådana) under.
Tidningsrummet var även det till stor del förvandlat till skog, med en upplyst tegelbrunn i. Här luktade det också underbart! Som jag sa till en annan av mina kavaljerer, T., det fick en att komma ihåg vad som var så underbart med att vara scout: att få gå i skogen och dofta på jorden och höstlöven! I tempererad miljö. I aftonklänning. Och högklackade skor.
I ett hörn av tidningsrummet hade man byggt upp en liten stuginteriör, med trasmatta, gungstol, sprakande öppen spis (riktig eld!) och renklämma.
Och det tror jag var allt vad gäller ombyggnad och tillfiffning. Otroligt jobb och skickligt utfört av dom ansvariga! Bravo bravo!
Och så det magiska...
Att bara få gå omkring i detta paradis (där allt, som jag kanske redan har nämnt, var gratis) i finklänning, och upptäcka att man känner mängder av människor, och att dom alla är trevliga, och att dom allra flesta kan tänka sej att dansa lite, eller gagga bort någon minut, eller bjuda en på en drink (vilket var ganska lätt), att få äta goda ostar, att glida upp till cigarr-rummet och ta sej en chokladpralin, att få... tja, det är svårt att beskriva min eufori. Mitt enda bekymmer var att jag visste att det skulle ta slut.
Och slut tog det. Min vän A. föreslog att vi skulle gå direkt till Grand Hotel i aftonklädsel och äta frukostbuffé, men efter att ha ätit gratis hela natten var jag inte så sugen på att betala 195:- för det. Dessutom blev vi utschasade ifrån Nymble runt halv sex, och Grand öppnade inte förrän vid sju. En och en halv timme är lite för lång tid för att bara glida runt utomhus på.
Istället tog jag en promenad hem (larvigt lyxigt att bo en kvarts promenad ifrån Världens Bästa Fest), och till slut kom jag i säng, efter att ha lyckats ta av mej allt smink och alla underliga plagg som hör aftonklädsel till.
Min spontana åsikt är att jag skulle vilja gå på en Night Cap igen. Men om jag tänker efter lite så vill jag nog inte det. För det kan knappast bli bättre, och varje försök att återupprepa Nobel Night Cap 2004 är dömt att bli en besvikelse.
Fast det är klart. Man kan ju alltid försöka.
Tack.
lördag, december 11
Ja, förresten...
...här finns bilder från kalaset:
http://www.qaki.org/bilder/diverse/20041210nobel/20041210nobel.htm
http://www.qaki.org/bilder/diverse/20041210nobel/20041210nobel.htm
Nobel!
Sådärja! Nu har jag varit på Nobelfesten!
Lite strul i början med förkomna ackrediteringskort, försenade ansvariga i taxibilar fast i trafiken och skeppning fram och tillbaka över hela halva stadshuset, men sen löste sej det mesta, och vi fick till slut komma in och göra i ordning våra fanor.
Efter att ha ställt upp fanorna (i rätt ordning...) uppe i korridoren två trappor upp från Blå Hallen gick vi ner till Stadshuskällaren och fick lite bobbel och snittar. Dock fick vi inte äta av godiset som hade ställts fram i en jätteterrin, så den kom dom och lyfte undan (efter att stora delar av fanborgen redan kastat sej över den).
Sedan åter in i Stadshuset - först trodde vi att vi skulle gå in huvudingången, men så blev vi förstås än en gång helt plötsligt slussade via en annan ingång. Men in kom vi.
Insåg att vi inte stod nämnda vid namn i det tryckta bordsplaceringshäftet - synd, hade varit kul att visa barnbarnen. Väl framme i Paulirummet (ett angränsande rum till Blå Hallen, där bl a vi, några marskalkar och blomsterarrangörerna satt) insåg vi att vi trots allt var borsdplacerade. Jag hamnade bredvid en mycket lång, trevlig och verbal Jacob från Handels, så mej gick det ingen nöd på. Dessutom var dom andra runt mej (ingen nämnd, ingen glömd) också väldigt trevliga.
När vi så satt oss till rätta och börjat se oss omkring hittade vi menyer vid våra platser. Tyvärr var menyerna på franska (och det var inte direkt några lätta ord på franska som "poisson" eller "beurre") så vi hade ingen aning om vad vi fick. Men det var gott. Jo, det var förresten ett ord jag förstod: "tomates". Alltid nåt.
Maten var för övrigt det som var närmast en besvikelse under aftonen. Med det menar jag inte att det var dåligt, men bortskämd fanborgsslyngel som man är, så äter man ju ganska ofta mat från Stadshuskällaren vid diplomeringar och promotioner. Då blir man ju lite mer kräsen, och jag upplevde inte att det här var det bästa jag någonsin fått i Blå Hallen. Men därmed inte alls sagt att det var äckligt på något vis, mest bara att det kändes så hajpat innan, och så var det mest som "vanligt"...
*tänker att hon nästan borde skämmas*
Hursomhelst...
Underhållningen såg vi inte sådär jättemycket av, men om vi ställde oss upp och hoppade på varandra kunde vi få en skymt av några små myrfigurer framme i trappan. Som tur var så hörde vi rätt bra.
Middagen tickade på, och så strax efter efterrätten var det vår tur. Vi sprang upp till våra fanor, bar ner dom till Snäckan (ett rum i höjd med balkongen utanför Gyllene Salen), och väntade på vidare instruktioner. Som alltid var det lite försenat, men till slut gick vi in och ställde upp oss längs balkongräcket. Naturligtvis fick vi även där stå och hänga i ett antal minuter innan något hände, men till slut kom pristagarnas tal igång. Allt gick relativt smidigt, och efter att ha tågat ut och packat ihop våra fanor så var det bara det roliga kvar!
Vi gick ner och sörplade i oss det sista av det ljuvliga efterrättsvinet tillsammans med kaffet och avecen, och sedan var det dans i Gyllene Salen!
Jag lyckades få dansa snudd på konstant, med både pojkar och flickor, och jag insåg än en gång att jag ääääälskar att dansa! Jag borde verkligen försöka göra det oftare på något sätt...
Mellan midnatt och klockan ett gick bussar till Night Capen (efterfesten) som i år hölls på Nymble, vårt eget underbara Kårhus på KTH. Och om Night Capen ska jag berätta en annan gång, för den är värd en alldeles egen saga... Nämnas kan att det var den bästa fest jag varit på hittills i hela mitt liv, och det börjar bli ganska många.
Lite strul i början med förkomna ackrediteringskort, försenade ansvariga i taxibilar fast i trafiken och skeppning fram och tillbaka över hela halva stadshuset, men sen löste sej det mesta, och vi fick till slut komma in och göra i ordning våra fanor.
Efter att ha ställt upp fanorna (i rätt ordning...) uppe i korridoren två trappor upp från Blå Hallen gick vi ner till Stadshuskällaren och fick lite bobbel och snittar. Dock fick vi inte äta av godiset som hade ställts fram i en jätteterrin, så den kom dom och lyfte undan (efter att stora delar av fanborgen redan kastat sej över den).
Sedan åter in i Stadshuset - först trodde vi att vi skulle gå in huvudingången, men så blev vi förstås än en gång helt plötsligt slussade via en annan ingång. Men in kom vi.
Insåg att vi inte stod nämnda vid namn i det tryckta bordsplaceringshäftet - synd, hade varit kul att visa barnbarnen. Väl framme i Paulirummet (ett angränsande rum till Blå Hallen, där bl a vi, några marskalkar och blomsterarrangörerna satt) insåg vi att vi trots allt var borsdplacerade. Jag hamnade bredvid en mycket lång, trevlig och verbal Jacob från Handels, så mej gick det ingen nöd på. Dessutom var dom andra runt mej (ingen nämnd, ingen glömd) också väldigt trevliga.
När vi så satt oss till rätta och börjat se oss omkring hittade vi menyer vid våra platser. Tyvärr var menyerna på franska (och det var inte direkt några lätta ord på franska som "poisson" eller "beurre") så vi hade ingen aning om vad vi fick. Men det var gott. Jo, det var förresten ett ord jag förstod: "tomates". Alltid nåt.
Maten var för övrigt det som var närmast en besvikelse under aftonen. Med det menar jag inte att det var dåligt, men bortskämd fanborgsslyngel som man är, så äter man ju ganska ofta mat från Stadshuskällaren vid diplomeringar och promotioner. Då blir man ju lite mer kräsen, och jag upplevde inte att det här var det bästa jag någonsin fått i Blå Hallen. Men därmed inte alls sagt att det var äckligt på något vis, mest bara att det kändes så hajpat innan, och så var det mest som "vanligt"...
*tänker att hon nästan borde skämmas*
Hursomhelst...
Underhållningen såg vi inte sådär jättemycket av, men om vi ställde oss upp och hoppade på varandra kunde vi få en skymt av några små myrfigurer framme i trappan. Som tur var så hörde vi rätt bra.
Middagen tickade på, och så strax efter efterrätten var det vår tur. Vi sprang upp till våra fanor, bar ner dom till Snäckan (ett rum i höjd med balkongen utanför Gyllene Salen), och väntade på vidare instruktioner. Som alltid var det lite försenat, men till slut gick vi in och ställde upp oss längs balkongräcket. Naturligtvis fick vi även där stå och hänga i ett antal minuter innan något hände, men till slut kom pristagarnas tal igång. Allt gick relativt smidigt, och efter att ha tågat ut och packat ihop våra fanor så var det bara det roliga kvar!
Vi gick ner och sörplade i oss det sista av det ljuvliga efterrättsvinet tillsammans med kaffet och avecen, och sedan var det dans i Gyllene Salen!
Jag lyckades få dansa snudd på konstant, med både pojkar och flickor, och jag insåg än en gång att jag ääääälskar att dansa! Jag borde verkligen försöka göra det oftare på något sätt...
Mellan midnatt och klockan ett gick bussar till Night Capen (efterfesten) som i år hölls på Nymble, vårt eget underbara Kårhus på KTH. Och om Night Capen ska jag berätta en annan gång, för den är värd en alldeles egen saga... Nämnas kan att det var den bästa fest jag varit på hittills i hela mitt liv, och det börjar bli ganska många.
torsdag, december 9
Aaaaah...
*ler*
Planscherna utskrivna.
Modellerna färdigbyggda (i alla fall så klara jag tänker göra dom).
Nobel imorrn.
Folkmöte på lördag.
Slaskkalas på lördag (som jag nog tror att jag skippar).
Körrep på söndag.
Eftermiddagste-kalas på söndag.
Kritik på måndag-tisdag.
Ska inte ägna en tanke åt skolan förrän då.
Nu ska jag bada. Länge.
Och sen ska jag sova. Länge.
Hej då!
Planscherna utskrivna.
Modellerna färdigbyggda (i alla fall så klara jag tänker göra dom).
Nobel imorrn.
Folkmöte på lördag.
Slaskkalas på lördag (som jag nog tror att jag skippar).
Körrep på söndag.
Eftermiddagste-kalas på söndag.
Kritik på måndag-tisdag.
Ska inte ägna en tanke åt skolan förrän då.
Nu ska jag bada. Länge.
Och sen ska jag sova. Länge.
Hej då!
tisdag, december 7
Nu är det klippt
måndag, december 6
Snoooor
Jag är förkyld. Och snorar. Och hostar. Och är trött.
Men det är sånt som händer. Går över om två veckor om man tar det lugnt och sköter om sej, annars tar det fjorton dar, som min morfar lär ha sagt.
Nu har jag betat av spexpremiären, premiärkalaset och repet i Stadshuset inför Nobel. Dessutom har jag sålt min fars gamla frack, som ska få gifta sej igen i sommar.
Dom enda stora grejerna som är kvar innan jul nu är Nobel på fredag (jag borde klippa mej innan dess, får se om jag har tid och råd), kritik måndag-tisdag nästa vecka, diplomering torsdag nästa vecka och Plicakonsert nästa lördag. Huva.
Allt kommer att bli bra. Nu ska jag bli klar med mitt projekt.
Men det är sånt som händer. Går över om två veckor om man tar det lugnt och sköter om sej, annars tar det fjorton dar, som min morfar lär ha sagt.
Nu har jag betat av spexpremiären, premiärkalaset och repet i Stadshuset inför Nobel. Dessutom har jag sålt min fars gamla frack, som ska få gifta sej igen i sommar.
Dom enda stora grejerna som är kvar innan jul nu är Nobel på fredag (jag borde klippa mej innan dess, får se om jag har tid och råd), kritik måndag-tisdag nästa vecka, diplomering torsdag nästa vecka och Plicakonsert nästa lördag. Huva.
Allt kommer att bli bra. Nu ska jag bli klar med mitt projekt.
