onsdag, september 15
Fixa, dona, greja
Hemma hos mitt söto har det varit stopp i diskhon ett tag. Sådär, så att först rinner det bara ut långsamt, men så en dag tar det helstopp, och vill man få ut vattnet måste man skopa upp det och hälla ut det någon annanstans. Den dagen visade sej vara igår.
Vi plockade fram hans monsterfrätande lutbaserade propplösare, och försökte få ner det i avloppet. Det var lättare sagt än gjort, eftersom det som sagt var så tilltäppt att inte ens en droppe vatten kom igenom. Nåja, vi tänkte att det får väl stå över natten, så kanske det hinner fräta sej igenom allt det läskiga organiska avfallet.
Imorse när jag gick upp (någon timme efter att sötot redan dragit till jobbet), hade vattenståndet i diskhon inte rört sej en millimeter. Den hade fortfarande en rejäl bottenskyla av frätande ämne utspätt i numera kallt vatten.
Då blev jag trött, och tog på mej ett par gummihandskar och min bästa hemmafixarmin.
Som tur är är sötots avlopp under diskhon relativt nytt, i plast med fina gängor som lätt går att skruva av för hand. Så det gjorde jag.
Ut rinner det äckliga, frätande vattnet, ner i ett kärl som jag så fiffigt placerat strategiskt under röret. Sen kommer lukten. Lukten av åratals matrester, matfett och mögel som gjort sej hemmastadda i röret.
Buääääh! Yack! Urp!
Nåja. Man är väl inte feg. Öppna fönstret, lirka loss röret mellan övre och undre fästet, ut med det i badkaret, och spolaspolaspola under varmt vatten. Det är inte direkt rosor och violer som kommer ut ur ett avloppsrör vid en sådan manöver, kan jag meddela.
Till slut hittade jag boven. En ungefär decimeterlång äckelpropp som så sakteliga masade sej ut genom vattenlåset.
Dö, äcklo, dö!
*pust*
Sen skruvade jag - stolt och rentav lite nöjd - tillbaka hela haverongen, drog på kranen på max, och stod sedan och njöt av hur vattnet lätt och ledigt gurglade ner i det kommunala avloppssystemet.
It's all in a days work for Handywoman!
Nu ska jag fortsätta försöka låtsas att jag gör mitt exjobb.
Om en halvtimme är det Oprah.
:o)
*puss*
Vi plockade fram hans monsterfrätande lutbaserade propplösare, och försökte få ner det i avloppet. Det var lättare sagt än gjort, eftersom det som sagt var så tilltäppt att inte ens en droppe vatten kom igenom. Nåja, vi tänkte att det får väl stå över natten, så kanske det hinner fräta sej igenom allt det läskiga organiska avfallet.
Imorse när jag gick upp (någon timme efter att sötot redan dragit till jobbet), hade vattenståndet i diskhon inte rört sej en millimeter. Den hade fortfarande en rejäl bottenskyla av frätande ämne utspätt i numera kallt vatten.
Då blev jag trött, och tog på mej ett par gummihandskar och min bästa hemmafixarmin.
Som tur är är sötots avlopp under diskhon relativt nytt, i plast med fina gängor som lätt går att skruva av för hand. Så det gjorde jag.
Ut rinner det äckliga, frätande vattnet, ner i ett kärl som jag så fiffigt placerat strategiskt under röret. Sen kommer lukten. Lukten av åratals matrester, matfett och mögel som gjort sej hemmastadda i röret.
Buääääh! Yack! Urp!
Nåja. Man är väl inte feg. Öppna fönstret, lirka loss röret mellan övre och undre fästet, ut med det i badkaret, och spolaspolaspola under varmt vatten. Det är inte direkt rosor och violer som kommer ut ur ett avloppsrör vid en sådan manöver, kan jag meddela.
Till slut hittade jag boven. En ungefär decimeterlång äckelpropp som så sakteliga masade sej ut genom vattenlåset.
Dö, äcklo, dö!
*pust*
Sen skruvade jag - stolt och rentav lite nöjd - tillbaka hela haverongen, drog på kranen på max, och stod sedan och njöt av hur vattnet lätt och ledigt gurglade ner i det kommunala avloppssystemet.
It's all in a days work for Handywoman!
Nu ska jag fortsätta försöka låtsas att jag gör mitt exjobb.
Om en halvtimme är det Oprah.
:o)
*puss*
# posted by Qaryn @ 1:08 em 
