Tankar, ord och gärningar

Sådärja! Nu har jag varit på Nobelfesten!

Lite strul i början med förkomna ackrediteringskort, försenade ansvariga i taxibilar fast i trafiken och skeppning fram och tillbaka över hela halva stadshuset, men sen löste sej det mesta, och vi fick till slut komma in och göra i ordning våra fanor.

Efter att ha ställt upp fanorna (i rätt ordning...) uppe i korridoren två trappor upp från Blå Hallen gick vi ner till Stadshuskällaren och fick lite bobbel och snittar. Dock fick vi inte äta av godiset som hade ställts fram i en jätteterrin, så den kom dom och lyfte undan (efter att stora delar av fanborgen redan kastat sej över den).

Sedan åter in i Stadshuset - först trodde vi att vi skulle gå in huvudingången, men så blev vi förstås än en gång helt plötsligt slussade via en annan ingång. Men in kom vi.

Insåg att vi inte stod nämnda vid namn i det tryckta bordsplaceringshäftet - synd, hade varit kul att visa barnbarnen. Väl framme i Paulirummet (ett angränsande rum till Blå Hallen, där bl a vi, några marskalkar och blomsterarrangörerna satt) insåg vi att vi trots allt var borsdplacerade. Jag hamnade bredvid en mycket lång, trevlig och verbal Jacob från Handels, så mej gick det ingen nöd på. Dessutom var dom andra runt mej (ingen nämnd, ingen glömd) också väldigt trevliga.

När vi så satt oss till rätta och börjat se oss omkring hittade vi menyer vid våra platser. Tyvärr var menyerna på franska (och det var inte direkt några lätta ord på franska som "poisson" eller "beurre") så vi hade ingen aning om vad vi fick. Men det var gott. Jo, det var förresten ett ord jag förstod: "tomates". Alltid nåt.

Maten var för övrigt det som var närmast en besvikelse under aftonen. Med det menar jag inte att det var dåligt, men bortskämd fanborgsslyngel som man är, så äter man ju ganska ofta mat från Stadshuskällaren vid diplomeringar och promotioner. Då blir man ju lite mer kräsen, och jag upplevde inte att det här var det bästa jag någonsin fått i Blå Hallen. Men därmed inte alls sagt att det var äckligt på något vis, mest bara att det kändes så hajpat innan, och så var det mest som "vanligt"...
*tänker att hon nästan borde skämmas*
Hursomhelst...

Underhållningen såg vi inte sådär jättemycket av, men om vi ställde oss upp och hoppade på varandra kunde vi få en skymt av några små myrfigurer framme i trappan. Som tur var så hörde vi rätt bra.

Middagen tickade på, och så strax efter efterrätten var det vår tur. Vi sprang upp till våra fanor, bar ner dom till Snäckan (ett rum i höjd med balkongen utanför Gyllene Salen), och väntade på vidare instruktioner. Som alltid var det lite försenat, men till slut gick vi in och ställde upp oss längs balkongräcket. Naturligtvis fick vi även där stå och hänga i ett antal minuter innan något hände, men till slut kom pristagarnas tal igång. Allt gick relativt smidigt, och efter att ha tågat ut och packat ihop våra fanor så var det bara det roliga kvar!

Vi gick ner och sörplade i oss det sista av det ljuvliga efterrättsvinet tillsammans med kaffet och avecen, och sedan var det dans i Gyllene Salen!

Jag lyckades få dansa snudd på konstant, med både pojkar och flickor, och jag insåg än en gång att jag ääääälskar att dansa! Jag borde verkligen försöka göra det oftare på något sätt...

Mellan midnatt och klockan ett gick bussar till Night Capen (efterfesten) som i år hölls på Nymble, vårt eget underbara Kårhus på KTH. Och om Night Capen ska jag berätta en annan gång, för den är värd en alldeles egen saga... Nämnas kan att det var den bästa fest jag varit på hittills i hela mitt liv, och det börjar bli ganska många.