Tankar, ord och gärningar

Okej.
Var börja?
Detta kalas, som jag utnämnt till mitt livs hittills bästa?

Jag tror jag börjar kronologiskt.
När vi anlände till Nymble blev vi inslussade på Gasqueparksdammen ("innergården"), som kvällen till ära var fylld av ditfraktad snö! Jag vet inte om det var konstsnö, sparad snö eller isbaneskrap, men fint var det i alla fall! Mitt i snön stod årets skådisgäng (och Jakob) från Kårspexet och gycklade, fint iförda luciatågskläder.

Efter att nästan ha gått vilse i Gasqueparksdammen pga underliga och otillräckliga skyltar hittade vi till slut in via Gasqueingången. Där kunde man hänga av sej kläderna, men proffsig som jag är stegade jag rakt upp till Kårspexrummet (sjuuuukt lyxigt att ha en privat "loge" på världens bästa fest!) och dumpade av mej ytterkläder, underkjol och tunga väskor. Eftersom man på bussen bett oss att inte fotografera lämnade jag även kameran, så tyvärr har jag inga bilder av Nymbles magiska förvandling.

Sålunda stärkt och lättad gav jag mej ut i vimlet igen. Jag började nerifrån, där några av mina vänner ur Promenadorquestern stod och jammade. I pausen fick jag med mej en haltande Q. som lovade att visa allt dom gjort med Nymble.

I akvariet (stor halvrund glaslokal på källarplan) var det häftiga projektioner (eller heter det projic... projiser... äh. Projektioner) och tidigare hade det tydligen varit eldshow, sa nån. På väg mot inforummet hade man byggt upp mängder av plaskdammar och mycket skogigt - det luktade underbart, mustigt, jordigt! - och inne i själva inforummet satt Näcken och spelade. Fast när jag kom hade han slutat spela och börjat klä på sej.

Q. (eller om det rentav var hans välartade trillingbror O.) eskorterade mej sedan upp för trappan till Puben. Där fanns en stor drinkbar (gratis!), snittar (gratis!) och en uppbyggd förhöjd lounge med bekväma fåtöljer.

Inne i gamla matsalen var det pardans och band och ett jäääättestort rött sammetsdraperi. Här någonstans bytte jag ut O. mot M., som efter ett par styrdanser visade mej vidare i Nymble.

Inne i Hyllan var det a la carte-restaurang (gratis!), vinbar (gratis!), ostbuffé (gratis!) och mera mysiga soffor och lounge-utrymmen.

I stora matsalen hade dom byggt upp ett midsommarscenario och bjöd på silltallrik (gratis!), spettekaka (gratis!), ostkaka (gratis!) och jordgubbstårta (ja, ni fattar). Dessutom var det folkdansuppvisning och folkmusikspel.

I Gröten var det disco-de-luxe, med coola Sergels Torg-mönster på golv och väggar, och snubbar i randiga trikåtröjor bakom den lilla ölbaren (som var... kostnadsfri).

Så uppför trappan igen till översta våningen. Utanför gamla spexrummet var det casino och BlackJack och grejer, och inne i musikrummet var det cigarr-, konjaks- och chokladpralinssalong. Behöver jag nämna att det var gratis? Vid flygeln satt en ytterst kompetent jazzpianist och trollade fram standards.

Så vidare: TV-rummet var förvandlat till julbakstuga. Där bakades det (och bjöds på) pepparkakor och lussebullar, knäck och glögg. Dessutom fanns en stor gran med paket (tyvärr tomma sådana) under.

Tidningsrummet var även det till stor del förvandlat till skog, med en upplyst tegelbrunn i. Här luktade det också underbart! Som jag sa till en annan av mina kavaljerer, T., det fick en att komma ihåg vad som var så underbart med att vara scout: att få gå i skogen och dofta på jorden och höstlöven! I tempererad miljö. I aftonklänning. Och högklackade skor.

I ett hörn av tidningsrummet hade man byggt upp en liten stuginteriör, med trasmatta, gungstol, sprakande öppen spis (riktig eld!) och renklämma.

Och det tror jag var allt vad gäller ombyggnad och tillfiffning. Otroligt jobb och skickligt utfört av dom ansvariga! Bravo bravo!

Och så det magiska...
Att bara få gå omkring i detta paradis (där allt, som jag kanske redan har nämnt, var gratis) i finklänning, och upptäcka att man känner mängder av människor, och att dom alla är trevliga, och att dom allra flesta kan tänka sej att dansa lite, eller gagga bort någon minut, eller bjuda en på en drink (vilket var ganska lätt), att få äta goda ostar, att glida upp till cigarr-rummet och ta sej en chokladpralin, att få... tja, det är svårt att beskriva min eufori. Mitt enda bekymmer var att jag visste att det skulle ta slut.

Och slut tog det. Min vän A. föreslog att vi skulle gå direkt till Grand Hotel i aftonklädsel och äta frukostbuffé, men efter att ha ätit gratis hela natten var jag inte så sugen på att betala 195:- för det. Dessutom blev vi utschasade ifrån Nymble runt halv sex, och Grand öppnade inte förrän vid sju. En och en halv timme är lite för lång tid för att bara glida runt utomhus på.

Istället tog jag en promenad hem (larvigt lyxigt att bo en kvarts promenad ifrån Världens Bästa Fest), och till slut kom jag i säng, efter att ha lyckats ta av mej allt smink och alla underliga plagg som hör aftonklädsel till.

Min spontana åsikt är att jag skulle vilja gå på en Night Cap igen. Men om jag tänker efter lite så vill jag nog inte det. För det kan knappast bli bättre, och varje försök att återupprepa Nobel Night Cap 2004 är dömt att bli en besvikelse.
Fast det är klart. Man kan ju alltid försöka.

Tack.